Jag och min kollega och projektledare Kristina Palm skriver idag i SvD om en möjlig risk när man satsar på hybridkontor och börjar i medarbetarnas preferenser. Preferenser är viktiga, men de bör komma in senare i beslutsprocessen menar vi - i alla fall om man hoppas ha både det fysiska kontorets magi och den digitala smidigheten. Läs gärna!

"Valet att åka till det gemensamma kontoret eller att arbeta hemifrån blir ett slags socialt dilemma. Det kostar mig någonting att åka dit och bidra till vad som kan bli en socialt värdefull samling människor, men jag har ingen garanti att det blir så, eftersom de andra också kan välja att inte åka. Den hybrida lösningen riskerar således att skapa en ”virtuellt först”-modell som man inte hade tänkt, för när man inte kan räkna med att kollegorna är på kontoret kommer samarbetet i alla fall att bli virtuellt."